Första helgen på jag vet inte hur länge som jag och liten Thelma varit ensamma.

Blir lätt så när det är scheman som ska klicka, pappor som jobbar och ja, det ser ut som det gör helt enkelt.

Jag är mamman och ÄLSKAR att ha mina barn omkring mig. För mig är de hemma när de är här, för mig är det här de är och inget annat…

Men i en värld full av OM, UTIFALL och KANSKE är det mycket runtomkring som gör att krafterna ibland tryter.

Mamman blir trött. Trött på att bära allt själv, trött på att orka vara stark.

Så ibland kan ett avbrott från vardagen vara välbehövligt, ibland måste mamman vara liten och svag en stund…

Nu har vi alltså haft några dagar solokvist jag och liten Thelma. Vi har fixat en massa ute på gården, med våra kaniner, tagit bort allt vad sommaren heter och njutit av solen…tills stormen kom.

Då tog vi istället och höll oss inomhus. Gjort lite höstfint och plockat fram lite inför kommande Halloween, man vill ju inte vara sen till det liksom 😆

När jag blir trött och matt på det mesta så isolerar jag mig, mer eller mindre. Ut måste man ju alltid på något vis. Det ska handlas hem mat, köras till och från skola och aktiviteter och barnen planerar in kompislek och annan social verksamhet. Men själv kryper jag in i mitt lilla skal så gott jag kan när jag känner att orken tryter. Måste plocka bort det jag kan för att spara krafter. Sociala medier är bra på mycket, det finns en väl fungerande funktion där och jag är en deltagande person i mycket av vad sociala medier heter, men långt ifrån allt. Det finns mycket jag inte har en aning om vad det är och hur det fungerar (även om jag aldrig skulle erkänna att jag inte riktigt kan 😉).

Jag plockar bort mig från sociala medier ibland, ett led i att jag inte orkar vara social, men heller inte orkar se allt som ska vara så normalt, bra och lyckligt. Även om det kanske inte är så tillsynes ”happy face” så kan jag då inte låta bli att jämföra mitt leverne som liknar mest en surgubbe smiley eller kanske en sån där med en tår hängandes nerför kinden 😥

Nej, jag vill ta bort alla glada bebisar som lär sig krypa och gå, alla par som pussas, planerar bröllop och bygger drömhus. Alla familjer som nu verkar helt bekymmersfria efter att de kan träffas hej vilt, hot och dit och som de vill med hela släkten, nu när pandemin lugnat ner sig (för att mest troligt ta fart igen).

Skittöntigt och patetiskt, jag vet, och kanske är det egentligen inte det som stör mig. Kanske är jag helt enkelt bara trött! Trött på att vara jag, trött på att ha ansvar, trött på att tänka, försöka förstå och engagera mig.

Kanske behöver jag bara ett brejk från allt.

Det är vad jag tror i alla fall…

För efter att ha träffat goda vänner. Pratat igenom det ena, andra och det tredje. Skrattat, gråtit och ”bara varit”, ja då känns allt lite lättare, lite mer soft och jag längtar och ser så fram emot att träffa mina juveler igen, efter en helg med sömn och ”Thelma träning”.

Thelma träning har vi givetvis varje dag, men det går att fokusera aningen mer och testa lite till när man har 100% fokus på henne, så klart…

Den här helgen har Thelma passerat sex månaders strecket och hon har toppat det med att visa upp talanger hon inte visat förr.

Nu håller hon upp sitt lilla huvud när hon ligger på mage. Inte hela tiden, inte flera minuter, kanske inte ens i en minut, men i alla fall på egen hand, korta stunder och det är nytt och stort för min lilla Thelma.

Blev så jäkla glad, helt plötsligt händer det något, vi går framåt och ja, nu ser jag gärna på krypande och gående små bebisar på sociala medier igen 😉

Min älskade mini fighter 💖

Kan man bli glad över att ha en droppställning i hemmet???!!! Ja det kan man…

Den underlättar vår vardag och det är helt toppen att kunna mata liten Thelma, oavsett om hon sover eller inte, på de tider som sig bör, att det görs i rätt takt för hennes lilla mage och att mamman får ”händerna fria” 👌

Nöjd liten Thelmis med "råttis" i famnen ❣

Man fyller den lilla nätpåsen med något gott som liten Thelma kan smaka på. Hittills har hon testat äpple och päron, varav båda var riktiga ”godisar” för Themla som smackade som aldrig förr. Så himla gulligt och roligt att titta på. Nu ska här köpas hem en massa frukt och grönt att smaka på 😍

 

Blev ett aningen spretigt inlägg detta, med en viss antydan till bitterhet. Men jag hoppas ni förstår att det är inte så att jag missunnar någon annan (när jag ser på sociala medier till exempel), men ibland blir man bara matt på hela skiten, so to speak 😝

 

Måste avsluta med några bilder på våra nya, håriga familjemedlemmar, tre veckor gamla.

Mamma Plutten ville uppenbarligen inte vara sämre än mamma Anna och såg till att leverera hela sju stycken små lurviga underverk 🙈

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kram på er ❣