Vissa tider är lite bättre än andra, vissa stunder vid frukostbordet lite mer värda.

Idag är en sådan morgon…

Älskar att sitta och titta ut på de små fåglarna som plockar sina frön. En god kopp kaffe i julmuggen, lite extra i form av en lussebulle och pepparkaka, julmusik och första ljuset tänt.

Thelma sitter bredvid och får sin frukost hon med, ingen lussebulle kanske, men hon verkar nöjd ändå. Kommer snart somna för en förmiddagsvila och då är det dags att ta tag i det här med julen…igen.

Har aldrig varit så här sen med förberedelserna. Andra år har jag redan varit klar med allt vad advent och jul heter, men detta år är inte som andra år…

Sjukhusbesöken har avlöst varandra för lilla Thelma. Neurologen, lungröntgen, ultraljud av sköldkörteln och tyvärr har knappen börjat krångla. Eller egentligen inte själva knappen, men hon har fått ett granulom som ömmar. Det togs en odling och visade på Stafylokocker, så nu har vi påbörjat behandling.

Både lungröntgen och ultraljud sköldkörteln såg bra ut, så check på den 👌

Har nu träffat andningsteamet. De hade diskuterat andningsregistreringen som gjorts och Thelmas snabba andning med läkare i Stockholm. Hon lät meddela att Thelmas andning är normal förutom lätt förhöjd andningsfrekvens. Centrala apnéer, men inte så långa att det för åldern var onormalt och inte några betydande saturationsfall.

Stockholm rekommenderade att man gör om andningsregistreringen vid 1-års ålder och att man gör den i Stockholm.

De episoder där Thelma blir panikslagen vid andningen skulle möjligtvis kunna handla om reflux (det vill säga att magsaft har trängt upp i matstrupen). De skulle ta upp detta till diskussion med Thelmas doktor och återkomma vid eventuell behandling med syrahämmande.

Har nu några hembesök inbokade, men annars hoppas jag innerligt att vi får hålla oss ifrån allt vad sjukvård heter under resten av detta år. Ta nya tag under 2021…

Självklart är jag mer än tacksam över att vården finns och att Thelma tas så väl hand om, men nu är det nojigt att besöka sjukhusen och alla smittor. Det är nojigt överlag att lämna hemmet. Vill verkligen inte att Thelma ska bli sjuk. Har skrivit om det förr, skriver igen, vet inte om hon har förmågan att hosta upp slem, och då måste hon och jag lägga in oss på sjukan för att fixa utrustning till henne för hjälp med att få upp slem och andas gott.

Vill verkligen inte det!!! Självklart jobbigt för liten Thelma, men även för de andra barnen som blir kvar hemma (omhändertagna givetvis) och som inte får hälsa på oss. Har både en födelsedag och givetvis julen att blicka fram emot.

Nedräkningen har börjat och nu gäller det att hålla oss friska!

Var ner till pappas grav (och morfar och mormors) och tände ett ljus. Hade velat sätta upp en stjärna eller adventsljusstake, men det går ju såklart inte. Vill ju att han ska få stämning!

Har nog inte riktigt gått in att han finns där och inte här…

Min modiga, starka, fina pappa…Saknar honom så!

Tänk att han aldrig hann träffa Thelma. Ja, hon har inte mycket till släkt hon inte, tur hon har många syskon i alla fall 💖

Och en mamma som älskar henne över allt annat (tillsammans med mina andra sex juveler givetvis, om det nu var någon som hängde upp sig på det) 💕

Hon är en så jäkla mysig liten tjej, min Thelma. Glad och nöjd till ja, jag skulle lätt tänka mig minst 98% av tiden. Kan bli ledsen om knappen gör lite ont eller om hon blir lite rädd, vilken har hänt en gång då hon fastnade i babygymmet med ett litet ben (orkar inte förklara hur, men det gick ju bra) eller när hon fick lite fart på maggungan och tappade kontakten till golvet med fötterna, det tyckte hon var lite läskigt.

Faktiskt så blir hon ledsen så sällan att jag kommer ihåg vid vilka tillfällen det var. Jo just ja, sitta i bilstolen alltför långa turer gillas inte och givetvis inte att bli stucken vid provtagning, men vem gillar det liksom…

Hon visar tydligt när hon är hungrig, trött eller bara uttråkad. Inte med skrik, utan med kroppsspråk och ansiktsmimik. Det är speciellt och coolt måste jag ändå säga.

Vi hänger ihop 24/7 hon och jag och nej, jag har inte ångrat det en endaste liten sekund ❣

Vad som än händer, vad som än sker, kommer jag alltid finnas där för henne, min lilla plutt skrutt 💖

Nu har jag glufsat i mig både lussebulle och pepparkaka och kaffet är slut, så dags att sätta fart med det sista av pyntandet. Imorgon kommer klanen hem och då vill jag att det ska vara en hög mysfaktor. Adventskalendrarna ligger redo och på tisdag börjar årets julkalender på TV, enda tiden på året då det känns helt ok att kliva upp i mörkret vid sjutiden…vi platsar oss framför TV:n och börjar dagen på det viset, hur härligt som helst 💕

Och nu snöar det också, julkänslan infinner sig sakta men säkert.

Trevlig första advent till Er alla ❣