Pappan är en liten flickas första sanna kärlek

Sägs det, och det var Du verkligen, älskade pappa…

 

 

 

 

 

Jag minns hur jag kunde titta på dig och se din styrka och glöd

Dina stora starka händer som kunde skydda mig från allt

Värmen i dina ögon, som uttryckte glädje, men som även lärde mig om sorg

Min klippa att klamra mig fast vid

 

Du har funnits där sedan dag ett, varit min bästa hejarklack och stöttat mig genom livet

Undrar hur många banor vi har gått, du och jag, sida vid sida, med bestämda steg

När jag inte såg mina styrkor så tvingade du mig att se dem

 

Du var alltid ärlig och rak, även om det ibland var tufft att höra

När jag inte orkade, så var det du pappa, som visade hur jag skulle göra

 

Jag beundrade din styrka, din kraft, ditt mod

Hur klok du var, men ändå busig och lite av en retsticka

Du visste hur du skulle få igång mig och lockade till skratt, även på de sämsta av dagar

 

Men styrkan försvann, glöden släcktes och idag fick jag hålla din hand för allra sista gången

Kvar var bara ett skal…

 

Nu får du träffa dina älskade hundar och våra kära hästar, vara med de som lämnat oss genom åren

Där som rosor aldrig dör

 

Älskade pappa, nu finns bara minnen kvar…

 

💖💖💖