Hörde på Nyhetsmorgon imorse att man ska försöka hitta en positiv sak att fokusera på varje dag. Jag vet, jag har mina barn, men vissa dagar, vissa stunder är det lite svårt att enbart se positivt i mina juveler. Kanske har det att göra med att (somm ett exempel) en viss ”tweenie” vägrar kliva upp, för att sedan ta sig upp, äta frukost men sedan totalvägra att klä på sig och framför allt åka till skolan. Ljuvlig morgon för oss alla *ironi*

Men under förmiddagen valde solen att visa sig och jag tänkte mig en omstart av dagen och försöka fokusera på att solen faktiskt visade sig, när man nästintill börjat tro att den helt virrat bort sig för gott. En positiv sak liksom!

I med Thelma i vagnen och ut i trädgården. Har hört ryktas om snö på ingång så givetvis måste jag kratta bort de sista löven innan flingorna faller 😆

Sedan har min läkare sagt att en nypa luft om dagen är bra att prioritera (ja jag har mina små krämpor även jag, men det kan vi ta en annan gång), så ut i trädgården passar mig bra.

Fixade kaninfarmen, krattade, sopade, för hundrafjärde gången denna höst…

Men som sagt, det passar mig bra. Jag krattar och sopar med full kraft, ut med alla aggressioner!

Varför inte en promenad med vagnen tänker ni, det är väl mysigt?!?!

Jodå, det kan vara mysigt, men inte just nu…

Då kan jag riskera att springa in i folk och måste prata. Nej jag är inte folkskygg i vanliga fall, men just nu tycker jag att det är skitjobbigt. Har svårt att orka med alla Hur är det? Hur mår du? Hur är det med Thelma? Är du helt själv i allt? Hur är kontakten med den och den och den och den…Hur orkar du? Hur klarar du allt? Du är så stark!

Vet att de alla (eller i alla fall de flesta) menar väl, vissa kanske lite mer nyfikna än andra, men med en god mening, antar jag…

Det är därför denna blogg är så himla bra att ha just nu. Då kan jag här berätta vad jag vet och inte vet om lilla Thelma. Skriva om det jag vill skriva om, utan press och stress och massa frågor.

Jag är en social person, i vanliga fall, absolut. Jag tycker om att träffa folk, babbla och prata om ditt och datt, väder och vind.

Men inte just nu…och det passar ju ganska bra när man befinner sig mitt i en pandemi.

Om bara alla kunde fokusera på att det faktiskt är allvar!!!

Följ restriktionerna så vi någon gång kan få återgå till det som kallas det normala livet.

Snälla, tänk till!

Jag vet ännu inte hur liten Thelma kommer att reagera vid en simpel förkylning, än mindre om hon får covid.

Så ja, jag är nojig, stressad och orolig inför framtiden. Jag har många barn, och kan omöjligt låsa in oss alla. Vardagen måste rulla på så gott det går. Men jag ber om ursäkt för om jag inte jublar inför kompislek, aktiviteter och att besöka affärer just nu.

På torsdag ska vi i alla fall till andningsteamet i Västerås. Då hoppas jag på att få klarhet kring många frågetecken.

Hur jag ska göra med Thelma på nätterna, kring hennes andning, snarkningar och vilken sovställning som är bäst? Hur agerar jag vid förkylning, slem, hosta, kräk som inte kommer upp? Bland annat, bland annat…

Ringde och bokade sjukresa till Västerås. Har tagit sjukresa förr, men bara till Uppsala och Stockholm där parkeringen kostar mer än själva resan. I Västerås har jag redan köpt P-kort…MEN, nu har min bil mer eller mindre gett upp och att ta den till Västerås vet jag inte om jag borde. Ett riktigt halleluja moment med en trasig bil så här till december, det går bra nu *ironi, igen*

Och solen, ja den försvann ju ungefär lika snabbt som den kom fram. Eller ja, när jag precis hunnit bära ut alla kaniner till utehagarna, då passade himlen på att öppna sig…varför inte liksom.

Ett smärre i-landsproblem, jag vet, men nog så irriterande för stunden!

Så på frågan som så ofta ställs, Hur orkar du? Ja, jag har inget klart svar på det utan kan bara slänga frågan tillbaka, Vad har jag för alternativ? Kan ju knappast lägga mig ner i fosterställning och glo…

Men jag kan erkänna att det skulle vara jäkligt skönt att inte behöva vara vuxen jämt! Är matt på alla vuxensaker, vuxenmåsten, vuxentänk…Nog skulle det vara bra skönt att bara vara lilla Anna igen, om så bara för en stund 😔

Positivismen lyser med sin frånvaro även idag, men det var helt okej att känna så, sa de också på Nyhetsmorgon (som om de vet så jäkla bra 😉)

Bara hitta en positiv sak om dagen att fokusera på, så räcker det…

Tur då att jag kan hitta några fler, för nu pockar ljuvlig liten Thelma på uppmärksamhet och jag får snart hem ett gäng skolbarn att utfodra.

Take Care!