Äntligen helg, och helgen kunde knappast ha varit mer efterlängtad.

Vadå, hon jobbar ju inte ens, tänker ni…

Nej, förvisso, men jag har svårt att kalla mig föräldraledig.

Det har varit turer till Västerås i veckan.

Ett besök vid Ögonmottagningen och så en ny provtagning.

Ögonundersökningen gick bra och var utan anmärkning. Dock med tanke på Thelmas tillstånd och i och med pågående utredning och ännu ingen diagnos satt vill de göra en ny ögonundersökning redan i vår.

Man får glädjas åt det lilla, i nuläget ser hon bra och den blödning man tidigare såg har helt försvunnit/läkt ut.

Provtagning av min lilla Thelma är aldrig lätt, hon är så himla svårtstucken. Jag är inte med vid själva provtagningen. Klarar inte av att sitta och blåhålla det käraste jag har för att de ska göra henne illa, hur nödvändigt jag än vet att det är.

Åsikterna kanske går isär här, men jag ser ingen mening med att jag som mamma, hennes enda trygghet ska fasthålla henne när hon är ledsen och smått i panik över att bli stucken. Ja, för så tror jag dessvärre hon känner. Jag är ingen trygghet i det läget, jag är inte lugn, jag har svårt att hålla mig från tårar och jag känner samma panik som henne.

Personalen är underbar och verkar snarare tycka att det är en ganska god taktik. De tar över henne i väntrummet och går till ett provtagningsrum och gör det som ska göras. Sedan kommer Thelma tillbaka till tryggheten, och mamman kan fortfarande vara stark och känna sig måttligt lugn.

Klart jag vet vad som händer inne där på rummet, men som sagt, det är ett nödvändigt ont och jag tror ändå inte jag tillför något lugn till min dotter i det läget, utan gör mig bättre utanför.

Provtagningen gick på det hela taget bra. De var två sköterskor varav den ena konstant hade strukit Thelma över kinden och till slut hade liten Thelma mer eller mindre slumrat till lite.

De fick sitt blod och jag har sett svaret på sköldkörtelproverna. Thelmas läkare har semester denna vecka så vi har inte diskuterat kring dessa, men vad jag kan läsa mig till tror jag inte riktigt att de är helt okej. Självklart har jag googlat och checkat referensvärden och tycker mig komma fram till att hon ligger lite lågt, men som sagt, att googla är absolut inte samma sak som att prata med en kunnig och erfaren läkare, så jag får förhoppningsvis ett mer korrekt svar efter helgen.

Liten skrutt i väntan på provtagning ❤

Det som är mest oroväckande och smått uttröttande just nu är Thelmas andningsregistrering. Jag har läst svaret från biomedicin på Karolinska.

Undersökningsresultatet förstår jag inte mycket av. Det är en hel massa siffror och analyser jag inte alls kan dra några slutsatser från. Kanske lite då, men långt ifrån allt…

Tolkningen står dock beskriven i ord och jag begriper frasen, Således en registrering som inte är helt invändningsfri på grund av den snabba andningen.                         

Det framkommer också att hon har apnéer, det vill säga andningsuppehåll, vilket jag har befarat tidigare och därför flaggat för denna andningsregistrering.

De ringde idag från andningsteamet (eller vad de nu sa att det korrekta namnet var) och ville träffa Thelma och mig, så vi har fått en bokad tid om ett par veckor. Under tiden rekommenderade de mig att sova tillsammans med Thelma, vilket jag gjort sedan hon ut kom.

Detta med andningen är ett jäkla skit bajs prutt problem just nu, för att skriva i klartext.

Jag sover konstant med ett öga öppet. Thelma måste ha hjälp med att vända sig, då andningen blir för oregelbunden, eller så behöver jag ta upp henne för hon får slem eller om det är kräks, jag vet inte, som hon inte får upp själv och det låter som om hon ska kvävas. Hon får panik och skakar. Behöver nog inte skriva att det är en fruktansvärd situation. Man blir skiträdd!

Jag har fortfarande aldrig hört Thelma hosta, och läkarna har skrivit i hennes journal att hon inte kan hosta. Jag vet inte om de är säkra på det egentligen, men hittills har ju ingen hört henne hosta. Det förklarar ju varför hon får panik och inte kan få upp slem eller kräks, va det nu må vara.

Lyckligtvis har hon ännu inte blivit förkyld, jag bävar för den dagen…

Ska inte skylla allt på liten Thelma, det är inte bara hon som väcker mig om nätterna. Även en prins Milton har det jobbigt just nu med växtvärk i benen. Det blir värst om nätterna och han blir ledsen.

Ja, nätterna är ingen hit just nu och två veckor tills vi får träffa andningsteamet och dess läkare känns som en evighet.

Så om jag svamlar eller ser lite allmänt matt ut förstår ni varför 😉

Men nu är det helg och även om det bara är en dag med sovmorgon och utan tider att passa (lördagen) så är jag mer än nöjd. Jag får umgås med mitt älskade team Silfver och vi får ha familjemys utan måsten och krav, om så bara för ett dygn…

På söndag väntar hopp-KM för min hästprinsessa Filippa och A-lags hockey för min hockeyson. Man får vara glad så länge det håller på, för snart ser nog Corona till att det mesta stängs ner tyvärr.

Dags att hämta små juveler och ta emot sjukgymnast och logoped för ett hembesök till Thelma.

Tackar för mig och önskar er alla en fin helg ❣