…av sorg och saknad.

Tycker fan det är jobbigare nu, ett år senare, än när jag fick beskedet, när det var nytt.

Kanske är det så att det tar sin tid, att det måste sjunka in, så sakteliga.

Idag har varit en helvetes jobbig dag, trodde aldrig det skulle bli så här tufft. Ett år har gått, jag borde ha landat.

Idag kom allt, minnen, känslor, tårar och total fulgråt över att jag aldrig, aldrig någonsin kommer få vara honom nära igen.

Han finns inte, det finns ingenstans jag kan gå för att träffa honom, krama honom!

Han, som alltid funnits där, sedan första sekund, ja hela mitt liv. Han är verkligen borta, han finns ingenstans för mig att finna.

Det är ingen nyhet, det har varit så i ett år, jag besöker en grav, inget annat…Pratar och pratar, men får inget svar.

Jag vet, och det suger!

Om det inte varit så att vi rensade i garaget i helgen hade jag aldrig kommit på att den fanns där.

Flyttlådan med alla fotoalbum. Allt från min tid innan jag själv blev förälder.

Födsel, första åren, skolstart, pojkvänner, resor, studenten, fester, men framför allt…hela min hästtid.

Alla läger, alla tävlingar, ponnys och fina hästar jag haft. Så många år av mitt liv, så mycket träning, ja blod, svett och tårar, men framför allt en sjukt jävla rolig tid.

Och där var han med, jämt, alltid, konstant!

Tusen bilder, miljoner tårar, miljarder känslor, stjärnstopp av kärlek 💕

Du min störste förebild, min trygghet, som stod vid min sida.

Du som alltid fanns där i ur och skur, med- och motgång.

Du som körde land och rike runt, plöjde genom Europa på alla hästtävlingar, alltid lika glad och stöttande.

Du som älskade djur och värnade om skog och mark, naturen var din vän.

Jag saknar dig så förbannat mycket, älskade pappa ❤️❤️❤️

Som sagt, så många foton, så många minnen, men jag plockade ut de som helt sonika säger mer än tusen ord, iallafall för mig...

 

Kanske är det för att barnen är hos papporna som känslorna "törs" komma ut, kanske är det ett välbehövligt ont... vad vet jag

Jag väljer ändå att tro och känna att han är lite med mig iallafall, på sitt vis. Jag tror han har koll, det har han alltid haft, trots att vi bott i olika länder, så många mil ifrån varandra...

Så idag blev det sill och färskpotatis (som både han och jag älskar) salladen hade han fnyst åt, men det får han ta, eftersom jag fick pina ner hans nubbe 😉😍

Lyssnar på Bright eyes  (kolla in videon 😭)

Låten jag hade på singel och spelade på vår skivspelare, låten som får mig att känna att han är här, men ändå alldeles för långt bort...😥

Love you 💖