Alla hjärtans dag idag och även om jag tycker det är lite av ett kommersiellt jippo kommer jag ändå skriva om kärleken. Öppet och rakt från hjärtat, så håll i er 😉

Tog mig tiden igår att tänka och reflektera över livet. Gavs möjlighet till det, i solskenet, sovande bebis och lugn och ro. Det händer inte så ofta och det var bäst att passa på.

Har varit en tung vecka på många sätt och vis och ibland känts som om jag varit ett offer för dolda kameran och någon där upp satt och gapskrattade åt hur helvete fel allting blev.

Har ännu inte hört något från Västerås angående Thelmas vidare utredning på Karolinska sjukhuset och om de kommer att ge grönt ljus där. Men har bokat telefontider i veckan och lämnar det för nu.

Satt och tänkte på mitt liv fram och tillbaka. Hur jag levt och hur jag lyckats med att såra några av de som står/stått mig närmast.

Det har aldrig varit avsiktligt och jag vill förklara en av min allra sämsta sida. Ibland dras jag liksom med i någon form av eufori, glömmer tid och rum och bara lever för stunden. Det är roligt och en energiboost när jag är mitt i det, jag känner mig stor och stark, snygg och oövervinnlig. Jag tänker inte på morgondagen, inte på konsekvenserna.

Resultatet av ett sådant tänk kanske inte alltid blir det bästa…

Kalla mig gärna trög, men det är först nu på senaste tiden jag börjat tänka kring allt detta.

Barnens pappor, jag kan inte annat än säga att jag älskar de, på sätt och vis, de är ju alla en del av de bästa personerna jag har i livet, mina älskade barn.

Det fanns kärlek, omsorg, förälskelse, attraktion…av olika grader.

Men jag gjorde misstag, jag sårade. Kan inte göra något av detta ogjort och det är också en knepig ekvation. Jag önskar att jag aldrig sårat på det vis jag gjorde, men jag kan inte ångra mina barn, inte för något i livet. På så vis älskar jag de alla, fäderna till mina barn, även om det många gånger blir någon form av hatkärlek. Vi lever ju inte ihop av en anledning, och som ni alla förstår kan det skapa meningsskiljaktigheter och konflikter, minst sagt…

Har fått frågan kring lilla Thelmas pappa. Jag kommer inte gå in så mycket på det av respekt till alla inblandade.

Vet att många anser att mitt val att behålla denna lilla tös var helt felaktigt. Att jag körde över pappans vilja. Det var mitt val, jag kunde inte förmå mig till att göra annat, men har aldrig och kommer aldrig att kräva någonting av Thelmas pappa. Jag visste vad jag gav mig in på, jag tog beslutet och jag förstår honom också, han var rak och ärlig.

Dock kan jag inte annat än hoppas på att han en dag kommer att vilja träffa denna ljuvliga lilla person som han varit med om att skapa. Hon är ju den mest underbara i världen med det största av hjärtan och en personlighet som får även den mest bittra att dra på smilbanden. 💖

Kanske är just alla hjärtans dag en bra dag att skriva detta, att be om ursäkt, med hela mitt hjärta till de jag sårat, Ni vet givetvis vilka Ni är, Förlåt!

Jag är inte alltid den bästa på att "finna worden" och tar nu lite hjälp av en sångtext som måste vara skriven för att hjälpa mig; Tack Miss Li 🙏

Du, det är nåt jag bara måste säga
Som jag vet jag borde sagt förut
Och jag fattar om du är besviken
Snälla, jag behöver bara en minut

Jag vet jag är den som alltid startar bråk
Och jag skriker så högt och brister ut i gråt
För att sen va för stolt för att säga förlåt
Hur kan det va så svårt?

Är det för sent att be om ursäkt?
Är det för sent att lära sig?
För jag har övat framför spegeln
Nu vill jag säga det till dig

Kan du förlåta mig, fastän jag sårat dig?
Vet att jag borde sagt det här för länge sen

Är det för sent att be om ursäkt?
Är det för sent att lära sig?

Jag kommer aldrig såra dig igen!

Och du förlåt för att jag är så envis
Även när jag vet att jag har fel
Jag vet att jag är så dramatisk
Borde få en Oscar för mitt skådespel

Jag vet jag är den som alltid startar bråk
Och jag skriker så högt och brister ut i gråt
För att sen va för stolt för att säga förlåt
Hur kan det va så svårt?

Kan du förlåta mig, fastän jag sårat dig?
Vet att jag borde sagt det här för länge sen

Är det för sent att be om ursäkt?
Är det för sent att lära sig?

Mina älskade, underbara barn…förlåt för de tabbar jag gjort, att jag inte tänkte mer på framtiden och hur allt skulle kunna bli. Tack för att ni kämpar med mig, har tålamod och ger mig nya chanser 🙏💖

Jag lovar att förvalta de väl och göra allt som står i min makt för att skapa det bästa åt er!

Ni är allt för mig, mina underbara sju juveler. Alla med olika personligheter, alla med ljuvliga drag och egna individer 💖💖💖💖💖💖💖

Jag är så stolt över er alla och ta med er att jag alltid kommer finnas hos er, på ett eller annat sätt, det kan jag lova ❣

Jag saknar min pappa, jag borde varit mer närvarande, mer delaktig under hans sista tid, jag älskar dig och hoppas du ser det från ditt moln 💕

Jag saknar dig mamma, du som alltid fanns där vid min sida, men nu är så långt bort…Kom ihåg att ibland är jag bara en liten Anna, en liten lort...

Jag saknar dig min äldsta juvel, och jag vet att du tycker jag gjorde fel. Kanske en dag vill du förstå att jag gjorde så gott jag kunde mig förmå. Jag är för alltid din mamma och min kärlek till dig kommer alltid vara densamma 💕

Avslutar med en stor Kram till er alla på denna alla 💖-ans dag!