…för idag (16 januari, fick inte iväg inlägget igår 🙈) är det Thelmas 9 månaders dag.

Nu kanske man inte firar månadsdagen med riktigt pompa och ståt, men lite uppmärksammat gör vi det i alla fall.

Någon extra fruktpinne, ananas- och bananbitar och ett och annat russin, och en jäkla massa pussar och kramar (precis som vilken annan dag som helst egentligen 😉)

Nio månader med liten Thelma bebis i vår familj 💖

Denna tös med ett hjärta stort som en ocean. Hon är så himla go och snäll. Jag vet, inget barn är elakt, men jag menar att hon mesta delen av tiden är nöjd, glad och verkar helt enkelt lugn och rofylld med hela tillvaron.

Lycklig när syskonen leker och pratar med henne, stenkoll på vart mamma befinner sig, och blir smått obekväm om hon hör mig men inte ser mig.

Vi tränar lite, lite i taget på att hon ska vara korta stunder med storebror utan mig vid sin sida, vilket går bra. Det verkar vara lättare för henne att inte höra mig i huset för att acceptera att jag inte är inom synhåll. Men mesta delen av tiden är hon vid min sida, dag som natt. Och jag misstycker absolut inte. Denna ljuvliga varelse vill man spendera så mycket tid tillsammans med som det bara går! 😍

Nio hela månader och oj vad det går undan, hon närmar sig året!!!

En tuff brud som kämpar sig fram i livet. Har inte fått den enklaste vägen att ta sig fram på, men hon gör framsteg och går från klarhet till klarhet.

Men visst är det två steg fram, ett tillbaka lite då och då.

Hon sprider glädje och kärlek över hela vår familj. Lägger huvudet på sned och ler på ett så hjärtligt sätt som bara hon kan göra.

Herregud, om man var säker på att få såna här ljuvliga och lugna bebbar med en positiv inställning till det mesta, skulle jag ju lätt kunna producera ett par till 😉

Närå, även jag inser att nu är det stopp i produktionen 😄

Måste ändå berätta en liten lustig "familjegrej"

Vid de tillfällen jag har samlat in barnaskaran och säger Nu ska mamma ta upp något viktigt, slår det aldrig fel, det är alltid något av barnen som lägger kommentaren Jaha, nu ska mamma berätta att hon är gravid igen.

Och nu för tiden…Nu är väl åttonde underverket på väg.

Ja, en lite lustig parentes bara 😜😊

Missförstå mig rätt nu. Alla mina barn har givetvis varit underbara och ljuvliga små bebbar, och är fortfarande underbara och ljuvliga även om de nu blivit något äldre, alla med olika personligheter, utseende och temperament.

Det är ju det som är så himla spännande och roligt med barn. De stöps alla i olika former och växer fram till egna individer, egna personligheter, med egna åsikter. Det kommer tillfällen då man nästintill sliter sitt hår, andra då tårarna är nära men även sådan lycka och kärlek att man tror att hjärtat ska spricka. Stoltheten och kärleken till alla mina barn saknar gränser, även om de kanske inte tror det ibland, när jag inte är den bästa av mammor, säger och gör mindre väl genomtänkta saker, blir arg och irriterad. Är det då jag ska skylla på att jag är bara människa???!!!

Min högsta önskan är ändå alltid att mina barn känner sig älskade, att de vet att jag tycker att de är de allra bästa i hela vida världen och älskar de långt bortom universum!

Förlåt för de misstag jag gjort, och jag är rädd för att jag inte kan garantera att det aldrig kommer fler…

Avslutar detta inlägg med de bästa, finaste och mest sanningsenliga ord jag kan ge Er, mina älskade sju 💖💖💖💖💖💖💖