Har haft en fantastisk helg med mina tonåringar (och Thelma såklart).
Minisarna var hos sin pappa och vi bestämde då att göra någonting skoj tillsammans, vi "lite äldre" 😉
Det blev så jäkla lyckat och det var länge sedan jag skrattat så mycket.
Jag har världens finaste och bästa killar, men också de mest galna och tokiga 😄
Hur helgen såg ut kommer jag dock varken visa i bilder eller skriva om.
Vi bestämde tillsammans att inga sociala medier skulle vara inblandade. Detta var vår grej, våra minnen och så är det med det 👌
I fredags var vi till Västerås och jag fick instruktioner om hur jag ska ge Thelmas spruta med tillväxthormon, varje dag.
Så det har vi nu kört med sedan i fredags.
Gick rätt bra i början, men smart som hon är min lilla tös, har hon nu börjat fatta att när den svart/gula pennan kommer fram innebär det obehag.
Klart det inte är den värsta smärtan i livet, men ett stick är ju alltid ett stick och det vill ju varje liten såklart undvika om man kan.
Varje jäkla dag under oöverskådlig framtid ska detta ges. Jag fattar nu att det kommer att innebära dagens fight. Det känns i hjärtat att sticka den man älskar mest, som är ledsen och kämpar för att fly därifrån 😢
Men jag vet ju, jag måste...
Har hittills mest märkt mindre roliga effekter. Thelma var liksom "groggy" under helgen, himlade med ögon och föll stundtals ifrån.
Hon svettades som en tok. Nu var det ju jäkligt varmt i helgen, men hon va typ sjöblöt.
Så har hon blivit mer rosslig, pipig och tung i andningen.
Behandlingen kunde komma att påverka andningen, så jag får hålla koll.
De ringde igår från Karolinska och vi ska läggas in för ännu en andningsregistering.
Är tänkt att jag ska börja jobba i augusti, men har fortfarande inte fått klart med allt från Försäkringskassan/kommunen. Är sjukt stressande. Pengarna måste ju in!
Kör fortfarande omkring i lånad bil. Har i nuläget ingen aning i vilken omfattning jag kommer att kunna jobba för att få ihop alla sjukhusbesök, träningar och hela vardagen på egen hand med ett barn med funktionsnedsättning samt en handfull övriga ännu minderåriga barn med lika mycket värda sin tid, engagemang och aktiviteter.
Men jag måste försöka hålla ihop, minska stressen, vara stark även om det just nu känns för jävla tufft och övermäktigt...
Ett positivt steg i rätt riktning är att jag igår fick min efterlängtade spruta i armen (covid vaccination).
Lite öm, tröttare än vanligt och yrsel idag, men det bör ju snart gå över.
Så många i min närhet har under pågående pandemi blivit sjuka i covid, inklusive alla mina barn (förutom Thelma, tror jag, hon testas ju inte)
Jag har testat mig flertalet gånger, men icke, ständigt negativt.
Vet inte hur jag skulle klarat att få ihop allt med Thelma om jag blivit sjuk med påverkan, typ liggandes.
Så tack och bock för en skyddande hand 🙏
I augusti är den andra sprutan inbokad, så då borde jag ju klara mig. Om det nu inte dundrar in någon ny mutation, nytt virus som detta vaccin inte skyddar för.
Men men, nu har jag gjort vad jag kan iallafall 😊
Finally 👌😀
MENY
2