Hej allihopa.

Long time no seen…eller så 🙃

Jag vet att jag varit skitdålig på att uppdatera bloggen och att ni är flera som undrat om allt är okej.

Det är okej, eller inget drastiskt har hänt i alla fall.

Men det har varit galet mycket att ta tag i!

Sportlovet valde jag att spendera tillsammans med kidsen och lägga allt vad sjukdom och odiagnostiserat barn åt sidan.

Det var nog precis vad jag behövde.

Var rädd för att det skulle bli tufft, tära på energi och tålamod. Skollediga barn kräver mycket matlagning och underhållning 😜

Men det gick så himla bra. De gav mig energi och det var nog välbehövligt för mig att tänka bort sjukdomar och sjukhus och allt kring det, ni vet…

Vi gjorde inga direkta utsvävningar att tala om, jag har fortfarande full respekt för den rådande pandemin.

Men det finns ju faktiskt massor att göra på hemmaplan och att bara umgås, utan tider att passa och en massa ”måsten” är priceless!

Träning och åter träning, min baby 💖

Vardagen kommer åter, vare sig man vill eller inte.

Det är som ett ”helt vanligt” arbete. Har man legat på latsidan ena veckan, så blir det desto mer den andra.

Det här med att vara föräldraledig med ett barn med speciella behov kräver sin tid, och nu när det drar ihop sig till ettårsdagen är det av största vikt att försöka få allt att gå ihop.

Egentligen så är det inte min lilla Thelmis i sig, henne har jag all tid i världen för och skulle gladeligen ägna varenda minut åt, fördelat på sina syskon.

MEN, det är nu ett katastrofalt pappersarbete jag har att jobba med.

Tusen ansökningar och diverse beskrivningar kring min lilla tjej och situationen.

Hittills inte ett endaste svar på någonting och det är sjukt stressande!!!

Finns så himla många pusselbitar som måste falla på plats. Så mycket som måste ordna sig. Fortfarande massor av frågetecken.

Jag får liksom riktiga dippar av det. En hel familj att ta hand om men ett jäkla kämpande får att få det att fungera.

Vill inte klaga. Det är en ynnest att ha dessa juveler omkring mig. Jag vill inget hellre. Men jag vill också deras allra bästa.

De måste få rätt förutsättningar.

Samma kamp som det var kring Melwin och hans hjärntumör är det nu, om inte värre…

Thelma är odiagnostiserad. Ingen vet vad som väntar, hur hennes utveckling kommer att se ut.

Melwins sjukdomstid var ett kämpande (självklart mest för honom). Han hade dåliga odds och att få till den bästa behandling för honom var ingen lätt match. Men det gick!

Jag har en blivande 15-åring att fira i april 🙏

Men även en blivande ettåring och där pågår nu ett jäkla kämpande.

Jag ska vara ärlig. Själva sjukdomsdelen, allt kring bästa sjukvården, vart hon ska undersökas, läggas in etc. rör mig egentligen inte nämnvärt. Jag orkar den biten och jag ger mig ALDRIG!

Om jag så ska vända på varenda sten, åka jorden runt och vara den värsta ”pain in the ass” man kan vara, så fixar jag det. Allt krut dagens läkekonst kan frambringa ska läggas på min dotter, det finns inget annat och där är jag full av självförtroende. Jag är en lejonmamma, som Melwins läkare en gång sa, och ett lejon vet hur man får det man vill ha.

Nu kommer vi till min huvudbry som jag måste få en lösning på. Hur allt detta ska gå ihop ekonomiskt!

Pengarna måste in, men Thelma behöver också sitt.

Självklart kan jag ge henne all träning, de bästa förutsättningar hon kan få, men jag måste även fixa mat på bordet.

Jag har en familj att försörja.

Har varit i kontakt med jurister kring detta (kostnadsfria) som förklarat regler och förordningar kring detta med en liten Thelma och det blir ingen lätt match.

Tänker inte gå igenom allt det juridiska mumbo jumbot just nu, men i dagsläget har jag ingen bra lösning på hur jag ska ta hand om min lilla Thelmis på bästa sätt och samtidigt få en storfamilj som min att gå runt.

Nej, jag är säkerligen inte den enda på denna planet som står inför detta dilemma. Fast ni får ursäkta, det ger mig inte mindre huvudbry för det.

Fick diverse intyg i veckan från läkare.

Fy f-n vilken pissläsning. Vet ju någonstans att så är verkligheten, att det är så det är, men är ändå tufft att ta in.

Tänker inte gå in på detaljer där heller, just idag. Det är fredag. Man får lite feeling, även som föräldraledig.

Jag tar en paus från ansökningar och beskrivningar kring min lilla Thelma.

Tankar energi, för snart är det måndag igen, och då kör vi…💪

Kram och trevlig helg ❣