Varit typ en veckas bortfall här i bloggen. Kan bli så ibland. Är man trött så är man trött.

Det går verkligen upp och ner. Jag känner mig stark och energirik, för att sedan totalt rasa ihop, känna mig som en urvriden disktrasa och tankarna går hur i helvete jag ska orka med allting. Tappar stinget, får konstant huvudvärk och ja det finns stunder då jag bara vill ge upp, känner att ensam inte är stark och att den här gången kommer jag inte fixa det. Att kämpa med precis allting man har omkring sig, att kämpa upp en bit, för att sedan trilla ner, det tär. Just nu är det mycket som jag inte har en jäkla aning om hur jag ska fixa och få att gå ihop. Det känns som om jag står mitt framför en stor hög mur och att det inte finns en rimlig chans för mig att ta mig över det. Kan lika gärna stånga huvudet i den, för det kommer aldrig att gå.

Ska vara mamma, en god mor, finnas till för barnen. Hjälpa, stötta, pusha. Men hur gör man det bäst när man inte själv vet hur man ska klara alla hinder som står framför en???

Det är sportlov, barnen är här. De ger energi och glädje, men allt omkring får mig att bara bli tröttare och tröttare, mer lättirriterad, färre skratt, mer grubblerier.

Aktiviteter, måste hitta på saker, hålla igång. Laga mat, tvätta, laga mat, tvätta…plock, plock, plock.

"Tusen barn, lika många viljor"

Försökte skriva ihop, sammanställa, få iväg en hel del papper förra veckan. Lyckades lite, men långt ifrån allt.

Kommer på vad en mycket schysst och smart (och snygg 😉) kille sa till mig en gång, när jag också var stressad och pressad över en av sönernas "framtid" och skulle fixa allt möjligt.

Sen har jag inte hunnit något mer än en idag…

"Tänk positivt, du hann med en idag, vilket är ett mer än igår"

Helt logiskt, helt rätt, men att höra det från någon annan gör att det liksom blir mer realistiskt, trovärdigt och lättare att ta till sig.

Saknar en sådan stöttepelare i livet, en sidekick…

Den här veckan måste fokus ligga på barnen, tiden räcker inte till annat. Stallaktiviteter med sessan, hon älskar det och även jag älskar stallet, hästarna, atmosfären.

En iväg på skidaktiviteter, en annan ska öva till moppekortet (hur stora börjar de inte bli???)

Thelma var snorig och täppt i näsan i söndags, men helt okej ingen på måndagen, men vågade ändå inte ta henne till bassängträningen denna vecka.

Konstigt hur hon kan vara helt igentäppt i näsan ena dagen och helt som vanligt den andra. Men man får väl vara glad så länge hon håller sig från feber och förkylning 🙏

Hade telefontid med Thelmas läkare i förra veckan. Var redan smått under isen när hon ringde och kanske inte på mitt mest strålande humör.

Läkaren bekräftade att remiss gått iväg till Karolinska och att den sista utredningen där ska påbörjas. Hur lång tid det kan tänkas ta har jag ingen aning om. Men glad att det till sist beslutades att göras.

Sedan skulle kontakt tas med Akademiska för genetisk utredning, men samma där, vet inte när det kan tänkas bli då pandemin stoppar upp det mesta nuförtiden.

Magnetröntgen skulle inte göras förrän närmare 1 1/2 – 2 års ålder, då det ska hinna utvecklas mer för att få ett så korrekt svar som möjligt, det låter sunt.

Tog upp detta med Thelmas oregelbundna andning nattetid igen, vilket läkaren är smått matt på. En remiss gick iväg i januari till Karolinska för en ny andningsregistrering. Enigt läkaren kunde det ta alltifrån några veckor till typ fyra månader på att få komma dit och göra den. Då menade jag på att jag kanske kunde ringa till andningsteamet och höra hur Thelma låg till på väntelistan, men det tyckte läkaren inte alls att jag skulle göra, det var bara onödigt att ta tid på det viset.

En öm tå som inte riktigt passade den dagen och jag svarade att då ber jag så mycket om ursäkt om jag anses ta tid från er läkare, men att de var välkomna att komma hem hit och vara med en natt med Thelma så kunde ju jag få sova för omväxlings skull och de se vad jag pratade om.

Läkaren svarade att om jag var orolig kunde jag ju komma och lägga in Thelma (och såklart mig då) i Västerås för övervakning tills vi fick komma till Karolinska.

Ja absolut, det passar mig superbra att ligga vecka ut och vecka in i Västerås…

Läkaren ursäktade sig, förstod och skulle skicka remiss till avdelningen i Västerås för en natts inläggning där man skulle mäta Thelmas saturation.

Får väl se när det blir, men helst skulle jag önska att Karolinska hörde av sig inom kort…

Samtalet varade i cirka 30 minuter, läkaren tog sig tid och det är jag tacksam för. Skulle skrivas lite fler intyg (ännu mer upplyftande läsning) och skulle påskyndas kring kontakten i Uppsala.

Tycker nästan lite synd om läkaren som fick just mig på halsen, misstänker att hen tycker jag är som en stor finne (eller böld) i baken.

Jag är högst medveten om att jag uppfattas som jobbig och dryg av alltför många och är visserligen van vid det, men ibland känns det lite ledsamt att allt har blivit såhär…

Fast det är svårt att hålla sig när det gäller de allra käraste människorna man har på jorden 💕

Mars månad inleddes med hockeysonens namnsdag. Brorsan som gillar att baka fixade en kladdkaka dagen till ära under tiden jag var i stallet. Teamwork 😍

Mars innehåller i denna familj två födelsedagar följt av april och ännu ett par födelsedagar. En blir tonåring, en annan når moppeålder, en tredje fyller nio och liten "bebis" blir hela ett år! Roligt att fira och barnens favvodagar såklart, medan mammans plånbok gråter. Man borde ha planerat lite bättre kring det där, men lite sent påtänkt nu 😅

Vädret är med oss detta sportlov och solen skiner redan för fullt. Har redan varit ut, tidig morgon och kört ett barn till kompis för skidåkning. Nu är ytterligare tre stycken vakna, de äldsta får man nog snällt vänta på ett tag till 😆

 

 Värmen kom snabbt och har inte hunnit fixa någon vårmössa till liten Thelmis, så det fick bli en hockeymössa, som jag misstänker att några av er tycker är jättefin och andra jätteful 😂

Funderar på en rejäl promenad med Thelma i vagnen idag och minisarna cyklandes. Har tänkt mig att försöka ställa om kring detta med ätandet och motion för min del. Alltså man ska ju gå ner i vikt efter graviditeten, inte upp…Äger ingen våg men det har mindre betydelse, känner rätt bra hur kläderna sitter och det är i nuläget inte okej.

Tänker mig att minimera sockerintaget och ut och gå mer. Måste ju göra någon skillnad i alla fall. Så här kan vi inte ha det. Har aldrig gått under benämningen tjock, bara gravid, och det är inget jag tänker börja med heller…

Shape up Anna! Beach 2021 😅

 Kram 🤗