Människor jag tycker mycket om försvinner. De dör.

Människor jag älskar gråter och får sorg.

Jag slår med mitt trollspö, försöker förändra allt, men ingenting händer…

Det blir inte bättre, hur jag än vrider och vänder!

Det gör så ont, i kroppen, i själen och tårarna vill inte sluta rinna.

Sorgen är det ingen som ser, den kommer när barnen somnat, när jag inte orkar hålla ihop mer.

En olycka kommer aldrig ensam och perioden nu är hemsk.

Jag lider med de jag älskar, som jag inte kan hjälpa att läka, som jag inte kan få att må bra.

Jag vet att sorgen i mitt hjärta aldrig kommer att läka helt.

De misstag jag gjorde, de val jag en gång gjort, kommer aldrig att förglömmas, jag kommer att få betala stort.

Det finns bara en sak jag lever för och det är mina barn, och de som verkligen vill skada, de vet vad de ska ta…

Vet att jag tidigare har sårat och skadat, kan inte göra det ogjort, men jag försöker fixa en bättre version av mig själv.

Jag tycker faktiskt att jag lyckas ganska så bra.

Försöker att tänka positivt, ge kärlek, inte ta något för givet, älska var dag…

Men va fan, vad är det som händer och sker, det spelar liksom ingen roll hur mycket jag försöker och ger och ger!

Jag vet, jag har typ ingenting. Ett hus jag hyr, en lånad bil och en garderob jag inte förnyat på närmare tio år.

Julklappar ska in och pengarna ut, jag vet ju redan, jag kommer inte klara det här till slut.

Mina älskade barn, de är allt jag vill ha! Men det vet också andra, som vill skada, och bara ta, ta och ta.

Så "fina" ord, så töntiga gester, tror ni inte att jag fattar, era patetiska "gäster".

Jag har inte mycket till chans, kanske en dag kan jag ta revansch, men det blir nog i en annan tid och från en annan värld, man ska ju leva som man blivit lärd.

Jag vill inte känna hat, men just nu är det svårt att känna annat, det finns dem i detta liv som jag både en och två och tre gånger förbannat.

Det spelar ingen roll vad jag gör, ni bara trycker in era slemmiga tentakler och förstör.

Så ledsen för de jag älskar, ni förtjänar inte detta dravel, osämja och trams, det ni behöver är att alla är sams.

Förlåt att jag inte kunde fixa det bättre, att jag inte kunde ge er mer. Det är er jag älskar och till högre makter om hälsa och lycka ber!