Nu är vi på väg hem från Karolinska igen. Snabbvisit kan man lugnt säga. Men skönt är väl det.

Fick träffa PWS-läkaren och han tyckte Thelma hade gjort så fina framsteg, och det har hon ju verkligen. Blivit betydligt längre, hela 76 cm. Följer sina kurvor så fint både på längd och vikt.

Medicineringen verkar vara rätt i doseringen så vi fortsätter som vi gjort tidigare med ett litet stick om dagen med tillväxthormon och en tablett med sköldkörtelhormon om dagen.

Han såg nästan lite förvånad ut läkaren, att Thelma var så pass aktiv, pigg och glad och han tyckte hon såg sååååå fin ut. 

Härligt att höra och sjungandes på "Arne alligator" traskade vi glatt igenom korridorerna med beskedet att vi nog inte behöver komma till Karolinska förrän om ett år igen, Great news! 😀

Thelma har ett superbra team omkring sig. Habiliteringen i Fagersta är helt toppen och jag har de att tacka för mycket gällande Thelmas framsteg.

Dietisten gör noggranna beräkningar av Thelmas kost och instruerar både mig och förskolepersonalen flitigt. Sjukgymnasterna lägger upp bra träningsprogram både hemma, i bassängen och på ponnyryggen. Arbetsterapeuten fixar bra redskap för Thelma, stolar och vagn anpassade perfekt efter hennes förmåga.

Prover tas kontinuerligt och de håller god koll på hennes medicinering. 

Härnäst några vändor till Västerås för utprovning av specialskor och ståskal, då hon växer så det knakar.

Ja, vi har verkligen haft turen och fått ett kanonteam runt Thelma och all hennes behandling och dessutom en så bra förskola som verkligen ser efter och tar hand om min lilla tös exemplariskt.

Tacksam! 🙏❤️

Så skönt att vara på väg hem nu och det är helg 😍

Thelma och jag ska äta sushi och mumsa frukt, titta på sonen som spelar bortamatch i Valbo, på tv i varma sköna soffan och bara mysa ner oss.

Behöver verkligen lugnet och myset.

Det går liksom i ett allting och återhämtning de få helger (tre stycken det senaste halvåret) som barnen samtidigt är hos sina pappor är nödvändigt.

Men självklart kan jag inte låta bli att göra lite "måsten" då också, kan ju inte sitta och bara glo 😆

Men det är också lite lyx att ibland få hänga med bara lilla Thelma och fokusera på min minsting. Vet ju av erfarenhet hur fort det går och snart är hon stora damen. Bäst att njuta av småbarnstiden så länge den varar.

Om det nu är någon som tror att jag mest oroar mig över min minsting och hennes diagnos så har ni fel.

Herregud vad mycket läskigt det finns att oroa sig för när det kommer till de äldre barnen. Så fort de börjar skolan får man ju massor att noja om. Kompisar, lärandet, hur de mår, stressen, sociala medier, ja listan kan göras lång…

Det är ett tufft klimat vi har här i landet just nu och det som under min uppväxt var slagsmål med bara nävar är nu knivar, vapen och gängbråk. Droger cirkulerar hejvilt och stressen för de stackars barnen/ungdomarna att prestera, passa in och få många "likes" är ju totalt galen!

Idag kan jag inte annat än tänka lite extra på hur mycket jag älskar mina underbara sju och hur jag så innerligt hoppas att de alla överlever sin mamma (som ska bli 100 år 😉), att inget ont någonsin ska korsa deras väg och att jag kommer få se de välmående och lyckliga to the bitter end!

Tänk att man kan älska så mycket att det känns som att hjärtat ska explodera…

❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️

Måste avsluta med att jag fixade ett "litet" klipp igår...ett par decimeter blev det nog och jag kände mig lite Wild & Crazy 🤯 Men jag blev supernöjd 😀